Kungen blir så rädd när han får se vålnaden, att han flyr från slottet och gömmer sig på en ö långt borta i ett fjärran hav. På den ön bor dessvärre kejsar Napoleon Bonaparte. Napoleon upptäcker att kungen är en konservativ jävel och dränker honom därför i en flod.    I slottets salar och skymslen lurar nu den döde spelemannens vålnad. Stolt och stursk av sitt framgångsrika spökeri vägrar han att återvända till sin grav. Han blir det avskydda och fruktade slottsspöket. En natt känner han sig alldeles utomordentligt elak. Han planerar att döda alla människor i hela kungariket, så att de också blir spöken. Trollkarlen, vars huvud förvrids av det elaka spöket, är med på noterna och trollar fram en kortdistansrobot försedd med kärnvapen. Domedagsbomben exploderar över kungariket, och alla människor brinner upp och förvandlas till kringstrykande atomer. Av atomerna blir det gengångare. Den döde spelemannen väljs häpnadsväckande nog till spökkung i det nya astralriket. Han får gifta sig med med den döda spökprinsessan Ismalda i ett nattligt spökbröllop på den radioaktiva kyrkogården. Ismalda är nu spökdrottning. De tu älskar varandra så mycket som gengångare kan, och så spökade de lyckliga i alla sina nätter.    Krigsförbrytartribunalen i Haag godkänner inte bröllopet. Man beslutar att både spelemannen och trollkarlen skall häktas i sin frånvaro, men det är en annan saga.

Gillar du inte slutet? Börja om! Innehållsförteckning Föreslå ändring! Läsa mer av samma författare!