På den månbelysta vägen från kyrkogården möter spelemannens vålnad en bondpiga, som en elak häxa har förvandlat till ett par kalsonger. Gengångaren tjuter och buar åt kalsongerna, ty han har bestämt sig för att skrämma vettet ur det arma klädesplagget. Men så märker han att han fryser. Han är alldeles naken, och eftersom han inte gillar köld, klär han på sig kalsongerna. Då bryts förtrollningen. Bondpigan har åter blivit en bondpiga av kött och blod. Hon är inte alls glad över över att spöket gjort sådana oförskämda närmanden mot henne. Med en spade slår hon gengångaren gul och blå, och han flyr i sin förskräckelse ända till solen, där han sorgligt nog brinner upp. Inte ens ett spöke klarar flera tusen plusgrader, och därför tar sagan slut nu.     Vad som hände med den ilskna bondpigan vet ingen mellan måne och stjärna, men en bra gissning är att hon gick hem till bondgården och skrev sura insändare till Dagens Nyheter i pigdebatten.

Gillar du inte slutet? Börja om! Föreslå ändring! Läsa mer av samma författare!