Snart är det höst Rysare av David Palme

Vart har den tagit vägen, den vackra höstdagen med sitt solsken och sina eldsprakande färger? Jag sitter allena i min usla koja och tvingas konstatera att natten har kommit. Kvällen var så fin, att jag alldeles glömde bort att gå hem till byn i tid. Och vad värre är, jag såg inte fullmånen. Hon måste ha varit synlig redan flera timmar före solnedgången, så högt som hon står nu. Hon fanns där hela tiden. Först som en obetydlig vit ring, svag som ett moln, en himmelsk varningslampa så blek att få människor oroades. Sedan som en gulaktig skiva av månlömskhet och månfalskhet, framförande budskapet att nu är det bråttom. Och slutligen som en stark och spökvit helvetesboll, med tydligt hån framförande budskapet att nu är det för sent. Nu är jag ensam i skogen och kan inte ta mig härifrån förrän solen har återvänt. Och det dröjer länge, länge.     Jag vet alltför väl vad som händer med dem som söker sig hemåt en höstnatt i fullmånens sken. När de väsen som älskar ondskan lett dem vilse, väntar dem ett fortsatt liv som vansinniga, om de alls överlever. Varje ögonblick av sina återstående dagar kommer de att vara fullständigt skräckslagna. Och de återstående dagarna blir sällan många. Nej, jag stannar i kojan i den särla timmen, ända tills gryningen kommer, ända tills särla blivit arla. Lik har vi haft tillräckligt av i byn den sista tiden. Min far dog för trettiotre dagar sedan, min mor dog för tjugotvå dagar sedan, och min syster dog för elva dagar sedan. Hela tiden elva dagar mellan varje dödsfall i familjen. Vore jag vidskeplig...     Jag har inga fler syskon.     Höstnatten är fuktig och rå. Svarta vattendroppar faller från klippväggen ner i kojan. Jag ser att de är svarta, och ändå vet jag att vattendroppar inte kan vara svarta. Men i kväll är allting svart. Allt utom fullmånen.     Jag tittar på fullmånen, och hon tittar på mig. Jag hoppas, hon hånskrattar. Jag ber, hon ler. Jag gråter, hon roas. Jag slutar hoppas, hon jublar.     Nu kommer de. Varulvar och vampyrer, gastar och djävlar, alla med elden brinnande i sina ögon. Det är höst. Det är mörkt. Jag ska dö.

Alla rysare   Nästa rysare