Det hjälpte inte. Spelemannens tankar gled ständigt in på den undersköna prinsessan Ismalda. Hennes väna varelse syntes ständigt i hans tankar. Och han blev allt ledsnare och bittrare. Från och med nu spelade han inga sköna och glada melodier längre. Han spelade bara ledsamma sorgemelodier. Alla människor i hela staden blev ledsna av hans sorgesamma musik.

Vad skall folk göra?