Spelemannen kommer till prästen och ber om hjälp. Tillsammans ber de tio
Fader Vår och tänder sju ljus för jungfru Maria. Gud funderar i himlen vad han skall göra. Inte kan jag förmå slottet att släppa in en simpel speleman. Men kanske om jag hittar en annan flicka åt spelemannen, så glömmer han prinsessan Ismalda. Gud letar över hela landet. På en bondgård långt borta finns en dotter Viola. Hennes far är grym och hård mot henne, och hon längtar bort från landet och vill in till staden och äventyren. Gud planterar en impuls i hennes huvud, så att hon beslutar sig för att rymma hemifrån. När mjölkbilen kommer nästa morgon, hoppar hon upp på flaket och följer med in till mejeriet i huvudstaden. Hon är ensam och skrämd och funderar på att åka hem igen. Hon sätter sig på en parkbänk och ser övergiven ut. Gud har ordnat så att spelemannen går förbi just då. Han får se henne sitta där ensam och övergiven. Och han är en vänlig själ, så han gör precis som Gud räknat ut, han sätter sig bredvid henne och börjar tala med henne. Viola berättar om hur hon rymt hemifrån, och spelemannen berättar om sin längtan efter prinsessan Ismalda. Han berättar om hur han bett till Gud och tänt sju ljus för jungfru Maria, men att det inte har hjälpt ett dugg. Hon berättar om sin grymme far, men att hon ändå funderar på att återvända hem igen. Spelemannen skickar Viola till sin mamma, som har ett pensionat och kan ordna rum och jobb åt flickan. Själv fortsätter han att längta efter prinsessan Ismalda. Guds plan att han skulle bli förtjust i Viola och glömma prinsessan fungerade inte. |