Nu när spelemannen vet att hans orimliga längtan efter prinsessan Ismalda beror på en barndomsupplevelse, så säger psykoanalytikern att han är fri att handla på ett rationellt sätt och hitta en flicka ur sin egen samhällsklass istället för att tråna efter något så omöjligt som en prinsessa.     Spelemannen hittar flickan Viola, som rymt från sin grymme fader på en bondgård långt bort, och som är ensam i staden. Spelemannen försöker uppvakta Viola. Men det hjälper inte. Han drömmer bara om Ismalda. Till slut berättar han för Viola hur det ligger till.     "Jag kände på mig att något inte var bra", säger Viola. "Det är nog ingen mening att vi fortsätter att träffas. Jag klarar mig nog ändå."     Vad skall spelemannen göra nu då: Acceptera sitt öde och glömma prinsessan. Fria till prinsessan. Gå till prästen och be om hjälp. Gå till psykoanalytikern och be om hjälp. Gå till trollkarlen och be om hjälp. Ta livet av sig.

Har du något annat förslag?    Gå tillbaka till sagans början.